facethisshit

Hoppas att det blir en lugn och skön dag för idag har jag absolut ingen lust att hitta på någonting, kanske tar mig ner till gymmet trots allt. Skulle vara skönt i och för sig. Måste ladda mina krafter tills imorgon då jag ska åka in till stan med mina underbara vänner Elle och Johanna! Det ska bli helt galet kul!

Jag hatar att man alltid måste vakna upp precis när man drömmer någonting som man absolut inte vill ifrån, det var till och med så att jag inte insåg att det faktiskt inte var sanningen. Nu vill jag ju ingenting annat hellre än att somna om och drömma vidare, men en hungrig mage, lite spring i benen och en hel del matte gör allt omöjligt. Idag vill jag bli klar med allt så jag slipper sitta hela veckan!

Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så svårt, tiden skulle gå fort och vi skulle snart ses igen. Fem dagar sedan vi sågs sist och det är nästan en hel kvar. Aldrig har någonting varit såhär. Jag har försökt att få tiden att gå, grävt ner mig i tråkigt plugg, varit hela dagar med vänner men på kvällen när det inte finns mycket att göra vet jag inte vad som händer. Jag saknar dig, det är hemskt. Ärligt talat känns det mer än när det tog slut med exet. Skillnaden är att då hade jag ingenting att vänta mig, allting var för tillfället slut. Min framtid var borta på en minut. Nu kan jag ingenting annat än att vänta, jag har lust att bara kasta mig över honom så fort han landar. Det finns ingen bättre du! ♥

Det slog mig just att det är sista februari imorgon! Vem har stulit den här månaden?

Du måste vara den falskaste jävla person jag känner, aldrig någonsin förut har jag haft någon vän som varit så otroligt jävla egoistisk, det är sinnessjukt. Vad hade du väntat dig egentligen, att för några års vänskap skulle förlåta någon som man redan tycker illa om? Som man inte ens vill ha att göra med. Jag lider med dig, du valde bort mig, helt okej för mig. Jag kan leva med det, men du sårar varenda person i närheten, du blir så jävla lurad av personer som låtsas tycka om dig, vilket inte alls stämmer. Du skulle bara veta hur mycket skitsnack jag fick höra om dig förut.

Jag är så otroligt trött på det här nu. Vad är det som har hänt med alla egentligen, jag trodde att allting som händer kunde vända, alla kunde komma över det och gå vidare. Men tydligen går inte det. Man står där mitt i skiten och vet inte vad man ska tycka, det finns inga ord för det. Det finns gränser för vad man gör mot någon man ogillar och vad ska man säga? Gränsen är uppnådd för länge sen. Nu vet alla vart ni står. Tydligen är det så ni vill ha det. Ärligt talat, orkar jag inte bry mig längre! Gör vad ni vill med era liv, bara jag slipper bli inblandad i dom, för där vill jag absolut inte ha någonting att göra! Aldrig!

Jag kommer ihåg det så väl, känslan, tiden, allt. Jag var rädd. För det jag under flera månader hade aktat mig för, försökt förneka, få bort från livet, inse att allt skulle bli så mycket om det bara var jag, ensam. Jag hade precis intalat mig själv det. Varför har jag under så lång tid oroat mig för någonting som känns så bra? Någonting som får en att känna hat mot personer man inte ens träffat, skratta åt saker som man egentligen inte tycker är roligt. Får hela livet att vända om, till det bättre? Än så länge ja. Man kan alltid hoppas att det fortsätter. Jag blir arg på mig själv, varför kan jag inte bara acceptera allting? Man kan inte ändra hela sitt liv för en person. Från och med då tror jag på ödet, det måste vara så. Jag tänkte inte ens gå och allting slutar såhär. Eller, ska man säga börjar?